”Vi kommer aldrig att släppa vår mark”

”Vi kommer aldrig att släppa vår mark”

I augusti flydde Gulu Sleman och hennes familj upp till Sinjarberget. De tror starkt på att få komma tillbaka till sina hem igen och att de kurdiska styrkorna ska segra över Islamiska staten. Foto: Pablo Torres

Hundratusentals yazidier har tvingats fly sina hem sedan augusti i förra året då terrorgruppen IS attackerade deras byar. Många har tagit sin tillflykt uppe på Sinjarberget där de skyddas av kurdiska Peshmergastyrkor. Där uppe handlar det nu om att överleva vardagen nu när vintern är som kallast. Enligt Iraq Human Rights Committee har hittills 17 barn frusit ihjäl.

Fem månader har gått sedan terrorgruppen Islamiska staten tog över Sinjar och många andra områden i norra Irak. De kurdiska styrkorna har sedan dess lyckats ta tillbaka flera av dessa områden men fortfarande är situationen för flyktingarna mycket svår.

– När IS attackerade oss avrättade de alla män och tillfångatog barn och kvinnor. De rensade allting, säger Gulu Sleman, yazidisk flykting som lyckats fly från byarna kring staden Sinjar upp till bergen för att ta skydd när terrorgruppen Islamiska staten intog staden.

Men det är inte bara Gulu som vittnar om dessa hemskheter. Hundratusental yazidier har flytt sina hem sedan augusti förra året.

Barfota i minusgrader

Gulus familj bor nu uppe på Sinjarberget och när man tittar in i deras hem som mest ser ut som ett litet skjul finns där bara lera. Barnen har på sig allt för stora skor och inga strumpor. Temperaturen kan i vinden uppskattas till flera minusgrader.

Även jag, i mina svenska vinterkläder fryser här uppe på Sinjarberget. Men jag kan inte klaga eller säga något när jag tittar på de små flyktingbarn som nästan inte har några vinterkläder alls.

Ändå är Gulu Slemans familj mycket ödmjuk. Vi står i dörröppningen till hennes hem.

Hur klarar ni att leva under dessa förhållanden?

– Vi får mycket hjälp av den kurdiska gerillan YPG. De ger oss mjöl så att vi kan baka bröd. För varje dag som går blir det lite bättre för oss. Jag är tacksam. Men det enda vi vill är att kunna komma tillbaka till våra byar, säger hon.

Tror du att ni kommer få komma tillbaka till er by?

– Inshallah, Om Gud vill. Men jag är rädd att IS ska attackera oss igen om vi flyttar tillbaka. Vi är inte säkra på hur länge YPG-gerillan och de kurdiska trupperna kommer att skydda oss, säger hon.

Påtaglig rädsla

Rädslan är fortfarande påtaglig hos människor när man åker runt på Sinjarberget. Man får snabbt känslan av att människor här har upplevt död, massaker och terror. Jag hör historier om kvinnor som hoppat ut från bergssluttningarna med sina barn i famnen och skonat dem från IS grymhet.

– Vår stora längtan och det enda vi vill ha är frihet och att vi inte behöver leva under förtryck, säger Gulu Sleman. 

Mirra Mirsad bor med sina syskon i ett tält. Deras familj har lyckligtvis mattor inne i sitt tält och jag sätter mig ned och gör dem sällskap.

Hur ser ni på er situation just nu?

– Vi är tacksamma för all hjälp vi kan få men det är jobbigt att inte veta var våra anhöriga är. Många släktingar har gett sig ut i strid och kommer tillbaka med svåra skador. Några kommer inte tillbaka alls, säger Mirra Mirsad.

Hoppas på att få återvända

Hann ni se terroristerna från Islamiska staten med egna ögon?

– Det enda vi minns från vår flykt är att vi hörde massor av skott och skrik men själva såg vi dem [IS] aldrig. Men så länge vi har mat och så länge vi kan överleva så kommer vi aldrig släppa vår mark, säger Mirra Mirsad.

Hur ser ni på framtiden?

– Vi önskar också att få komma tillbaka till vår by och om jag funderar lite till så tror jag definitivt att vi kommer återvända någon gång.

Vi sitter ett bra tag och pratar. Även med tanke på deras situation vill de bjuda på fika. Och de vill inte att man ska gå därifrån. Utanför tälten hörs de starka vindarna och kylan är påtaglig.

Men inne i tältet värmer de sig med en liten glöd.